Läs mer om rösträttskampen


Vi har samlat en handfull material och information om hur kampen för kvinnlig rösträtt såg ut i början av 1900-talet. Tack vare stor hjälp från flera sakkunniga och mycket tid i arkiv kan vi presentera intervjuer, bilder och personporträtt över några av de kvinnor som kämpade för rösträtten i Göteborg.


Bild ovan: Linnegatan, Göteborg. Foto: Okänd. Bild: Bohusläns museum.

FRIGGA CARLBERG

Möt personen som givit namn åt vår föreställning. Kvinnan som ansågs vara en av Sveriges mest radikala rösträttskämpar.

GÖTEBORG FÖRR

Res tillbaka i tiden och lär känna  arbetarstaden Göteborg, som i början av 1900-talet växer stort och snabbt.

RÖSTRÄTTSSKOLA

Hör intervjuer med historiker och arkivarier som berättar om allt som ledde fram till att kvinnor fick rösträtt.

TIDSLINJE

Rösträttens och demokratins utveckling i Sverige

Carl Lindhagen, riksdagsledamot 1897-1940. Foto: Okänd. Bild: Stockholms stadsmuseum Fotonummer F79208
Endast herrar i riksdagen. Foto: Wiklunds Ateljé, 1890-1905 Stockholms stadsmuseum Bildnummer SSMC003239
Sveriges enda demonstration för kvinnlig rösträtt genomfördes i Göteborg 2 juni 1918. Här är en bild från starten vid Järntorget. Frigga tittar in i kameran. Foto: Anna Backlund.
Illustration: Emma Aulin. Reproduktion KvinnSam, Göteborgs Universitetsbibliotek

1851

1858

1862

1866

1872

1873

1884

1884

1890

1892

1902

1902

1902

1903

1905

1909

1909

1911

1912

1912

1912

1914

1914

1915-1917

1917

1917

1917

1918

1919

1921

1922

1937

1945

1965

1968

1969

1971

1971

1974

1975

1976

1985

1989

1991

1994

Fredrika ”Frigga” Carlberg föds i Falkenberg

Efter domslut kan en ogift kvinna över 25 år bli myndig. Gifter hon sig blir hon åter omyndig.

Kvinnor (ogifta kvinnor och änkor) och män får rösträtt till kommunval, baserat på inkomst

Ståndsriksdagen (adel, präster, borgare och bönder) avskaffas och tvåkammarriksdagen införs. Endast 6 procent av befolkningen får rösta, vilket motsvarar 20 procent av alla män. Tvåkammarriksdagen avskaffades i Sverige 1971.

Gifta kvinnor, som vid tiden är omyndiga, får bestämma över sin ekonomi.

Föreningen för gift kvinnas äganderätt bildas - går senare upp i Fredrika Bremer förbundet, 1895.

Riksdagsman Fredrik T. Borg lägger den första motionen om kvinnlig rösträtt.

Myndighetsåldern för kvinnor sänks från 25 år till 21 år. Beslutet gäller enbart ogifta kvinnor.

Sveriges Allmänna Rösträttsförbund bildas. De arbetar främst för mäns politiska rösträtt men förbundet är öppet för alla. Drivande inom förbundet är liberaler.

Stockholms Allmänna Kvinnoklubb bildas och ansluter sig samma år till Socialdemokraterna.

Över 120 000 personer strejkar för allmän och lika rösträtt till riksdagens två kamrar.

Första FKPR (Föreningen för kvinnans politiska rösträtt) bildas i Stockholm, tätt följt av Göteborg.

Riksdagsman Carl Lindhagen lägger en motion om att rösträtt för kvinnor bör utredas. Ingen åtgärd. Den följs av flera enskilda motioner utan genomslag.

LKPR (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt) bildas som en paraplyorganisation för alla lokala FKPR. Föreningen samlar medlemmar från både höger och vänster.

Frågan om kvinnors rösträtt skjuts på framtiden av regeringen Staaf i väntan på att männens rösträttsfråga är löst.

Nästan alla män får rösträtt. Riksdagen beslutar om allmän rösträtt för män över 24 år som betalar skatt, har gjort värnplikt och inte varit omhändertagen av fattigvård eller suttit i fängelse. De får dock bara rösta till andra kammaren.

Kvinnor blir valbara till kommunala nämnder.

Första riksdagsvalet med allmän rösträtt för (nästan alla) män hålls.

Tidskriften Rösträtt för kvinnor startas av LKPR och upphör 1919 när rösträtt för kvinnor införs.

Carl Fredrik Reuterskiöld lägger fram en utredning om kvinnorösträtt, familjebildning, nativieter och maktbalans mellan könen. Den kommer fram till att det inte finns några principiella skäl varken för eller emot kvinnors rösträtt.

Karl Staafs regering lägger fram den allra första propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet till riksdagen. Den röstas ner i första kammaren. Rösträttspionjären Signe Bergman berättade att vissa riksdagsmän inte kunde gå med på kvinnlig rösträtt på grund av kvinnornas stora hattnålar, som sades vara ”livsfarliga” för de som passerade dem. Samt att de stora hattarna skymde sikten i kristallsalongen.

Bondetåget och borggårdskrisen: Statsminister Karl Staaff för en försvarspolitik som ogillas av både kungen och en stor del av befolkningen. 30 000 människor demonstrerar mot regeringens politik och kungen stöder dem i det så kallade borggårdstalet. Att kungen lägger sig i politiken anses som nederlag för parlamentarismen. Karl Staaff avgår som statsminister.

Konstitutionsutskottet tar ställning för kvinnlig rösträtt, liksom andra kammaren. Frågan faller i första kammaren.

Första världskriget och inrikespolitiska motsättningar gör att rösträttsfrågan hamnar i bakgrunden i den svenska debatten.

Brödupproret kallas en rad demonstrationer och kravaller som utbröt i Göteborg i maj 1917. Dessa inträffade som en reaktion på den svält som rådde i Sverige i skuggan av första världskriget.

Bakslag för rösträttsfrågan under Carl Swartz högerregering. Alla motioner om kvinnlig rösträtt avstyrkes av KU. 19 kvinnoföreningar går samman om en begäran om kvinnlig rösträtt till regeringen och får nekande svar. Stort protestmöte. Ny uppvaktning på hösten 1917 hos nya regeringen Edén.

Kungen lovar statsminister Nils Edén att inte lägga sig i regeringens politik. Kungen förlorar i praktiken sin politiska makt vilket leder till en ökad demokratisering i Sverige.

Runtom i Europa sker revolutioner och även i Sverige räds makthavarna en blodig samhällsomstörtning. Trycket på att införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor är högt. Under en extra riksdag bestämmer man: Sverige ska besluta om allmän och lika rösträtt... men först nästa år.

Svenska kvinnor får rösträtt från 23 års ålder och blir valbara. Som sista land i Norden får nu kvinnor delta i rikspolitiken. Gifta kvinnor blir även myndiga genom en ny äktenskapslag.

Kvinnor kan för första gången i Sverige äntligen gå till valurnorna och rösta till första och andra kammaren i riksdagen.

”Ingen festlighet kunde på ett vackrare sätt ha uttryckt det som låg i luften, som för några gjorde stegen spänstigare.” /Ellen Key, om första gången kvinnor fick rösta i allmänna val.
54 procent av befolkningen har nu rösträtt.

De fem första kvinnliga ledamöterna tar plats i riksdagen: Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Agda Östlund, Nelly Thüring och Bertha Wellin.

Nu kan även de som sitter i fängelse rösta. 62 procent av befolkningen har nu rösträtt.

Nu får även personer som gått i konkurs och som får socialbidrag rösträtt. Rösträttsåldern sänks samtidigt till 21 år. 68 procent av befolkningen har nu rösträtt.

Nu sänks rösträttåldern till 20 år i Sverige.

Svenska medborgare som bosatt sig utomlands får rösträtt till riksdagen.

Nu får även 19-åringar rösta i Sverige.

Enkammarriksdagen införs. Från och med nu kan medborgarna vid ett och samma val bestämma riksdagens sammansättning.

Nu införs särbeskattning i Sverige. Tidigare hade äkta makar beskattats gemensamt. Det innebar att den som tjänade minst i äktenskapet beskattades lika mycket som den som tjänade mest, vilket innebar att det ibland inte lönade sig att arbeta för den som hade sämre inkomst, oftast kvinnan i familjen. Reformen har kallats ”den största jämställdhetsreformen under ett halvt sekel".

Kungens politiska makt, som har varit avskaffad i praktiken, försvinner nu även formellt.

Riksdagen beslutar att rösträttsåldern ska sänkas från 19 till 18 år. 72% av befolkningen har nu rösträtt.

Utländska medborgare som är bosatta i Sverige får kommunal rösträtt.

Andelen kvinnliga ledamöter i riksdagen överstiger för första gången 30 procent av ledamöterna.

Begreppet omyndig försvinner ur lagstiftningen. Tidigare har en domstol kunnat besluta att en person som uppnåtts myndighetsåldern ska förklaras omyndig. Därmed får alla medborgare över 18 år rösträtt.

Riksdagens får sin första kvinnliga talman, Ingegerd Troedsson.

40 procent av de invalda riksdagsledamöterna i valet är kvinnor.

Källa: Kvinnsam, Sveriges Riksdag och Hallands Nyheter

Karl Staaff, statsminister 1905–1906 och 1911–1914.
Irländska soldater under slaget vid Somme 1916. Bild: Imperial War Museums (collection no. 1900-02)