I detta avsnitt vill vi ge dig som läsare en inblick i Göteborgs historia när staden år 2021 firar 400 år. Att teckna hela historien i detalj är ett allt för stort företag, så vi har istället valt att i korthet ge en generell överblick av stadens geografiska, sociala, kulturella, politiska och ekonomiska utveckling.


Med denna artikel hoppas vi kunna ta dig tillbaka på en tidsresa genom världshistorien med utgångspunkt från Göteborg: Sveriges port mot väster. Vill du veta mer om Göteborgs historia så har vi längst ner en litteraturlista som kan vara av intresse. Det är verk som för övrigt används som kurslitteratur på kursen Göteborg genom tiderna, som ges på Göteborgs universitet och som vi varmt kan rekommendera för den som vill fördjupa sig i stadens fascinerande historia.


Denna förkortade historieskrivning bygger på föreläsningar och kurslitteratur från just den kursen. Märk väl att texten är skriven utan löpande direktreferenser till källorna, utan allt källmaterial till hela avsnittet redovisas längst ner på sidan. Värt att nämna är också att historieskrivningen i allmänhet har en stark manliga prägel med betydligt fler namnkunniga män än kvinnor, vilket även är fallet i Göteborgs historia.

    Foto: Kungl. Konsthögskolan

    1. Prolog



    Göteborg har en historieutveckling som saknar motsvarighet i relation till andra svenska städer. Staden kännetecknas av expansion och vi kommer här att ge dig en inblick i några av stadens olika perioder som vi har styckat upp.


    Bertil Andersson med flera (1996) har skrivit ett antal böcker som berättar om Göteborgs historia från grundandet 1621 till vår moderna tid. I dem har stadens historia grovt delats in i fyra perioder: fästningsstad, handelsstad, industristad och tjänstestad.


    Nedan följer ett utdrag ur de tre första perioderna som är av intresse för vår musikals tillblivelse. Göteborg som tjänstestad uteblir i detta avsnitt då det är en del av en nutida historisk epok och därför inte relevant för Musikalen om Frigga som sträcker sig fram till 1921. Den nyfikne finner lätt information om även denna period i boken om Göteborgs historia av Andersson m.fl.

    2. Fästningsstad



    Många svenska städer som grundades på 1600-talet var planerade uppifrån. De uppkom inte organiskt ur exempelvis marknadsplatser utan befästes militärt för att klara av yttre anfall från fiender.


    Gustav II Adolf var Sveriges kung mellan år 1611 och 1632. Det är han som står staty på Gustav Adolfs torg mitt i centrala Göteborg, där han pekar med ena fingret ner mot marken och enligt myten lär ha sagt: ”Här skall staden ligga”. Om det var så han ordagrant sade eller ej lämnar vi åt fantasin. Hursomhelst var Gustav II Adolf kung under stormaktstiden där fokus låg på att expandera Sveriges landyta.


    Två historiska processer är framför allt viktiga för Göteborgs uppkomst: Den ena är den internationella handelns expansion och den andra är den tidigmoderna statens uppkomst. Till bilden av en stark stat hör ett ökat intresse för att föra krig och Sverige deltog i flera väpnade konflikter under stormaktstiden. Man beslutade sig för att bygga en garnison som skulle kunna stå emot anfall från väster där Danmark utgjorde det största hotet. Sverige satsade på militär upprustning och expansionspolitik för att bli mäktiga och i denna veva grundades Göteborg.


    Staden präglades av sin tid och hade en väldigt stark militär närvaro. Den kandidat som passade bäst för Sverige att ha som allierad i detta byggprojekt var Holland, en hungrig sjöfararnation som hade siktet inställt på trä, timmer och järn för sina egna expansiva syften. Vilka kunde möta dessa exportbehov bäst om inte Moder Svea? Sverige hade gott om järnmalm och skog, vilket blev viktiga handelsvaror när Sverige inledde sin sjöfararhandel. Holland hade dessutom vid denna tid en seger i bagaget i och med frihetskriget mot spanjorerna där man lyckades försvara holländska städer med breda vallgravar och stora jordvallar. Sverige sneglade förtjust åt holländarna som i utbyte mot varor och privilegier hjälpte till att skapa staden Göteborg.

     

    Göteborg fick sina stadsprivilegier år 1621, vilket är anledningen till att man ser detta år som grundandet för staden. Det ska dock sägas att det sedan tidigare fanns ett samhälle vid namn Nya Lödöse, som låg där Gamlestaden ligger idag, vid Göta Älvs mynning. Göteborg hade även en annan föregångare, Älvsborgs stad, som låg vid gamla Älvsborgs fästning. Men när Göteborg som vi känner det idag växte är det alltså en stad med holländska stadsplanerare vid pennan som byggde kanaler, befästningar och vallgraven.


    Problemet för svenskarna var att marken som Göteborg ligger på bestod av lera. Den var alldeles för porös för svenska byggnadsherrar att förstå sig på, varpå holländarna kom med fiffiga lösningar. Man pålade marken på djupet för att få till en stabilitet att bygga hus på. De flesta husen i Göteborg var för övrigt i trä vid den här tiden. Förutom att det är det material man behärskade så var det även billigare än sten. Holländarna hjälpte även till med att konstruera fästningen runt Göteborg. Den tog många år att bygga och stod som starkast runt år 1700.

     

    Det finns många målningar bevarade som illustrerar det tidiga Fästningsgöteborg. De båda skansarna Kronan och Lejonet var utrustade med kanoner för att beskjuta överraskande anfallare. Dessa båda byggnader står kvar än idag. Andra detaljer som utmärker staden under de tidiga åren tid är de väldiga portarna som skulle skydda staden från angrepp via landvägen. Portarna var tre till antalet, en låg vid Kungsportsplatsen, en vid Kungsgatan och en vid Drottningtorget (Kungsporten, Karlsporten och Drottningporten). Dessa portar revs under 1800-talets första hälft. Området för vallgraven, såsom det ser ut idag, med sina kanaler och kantiga konturer är också en rest från denna tid.

     

    Runt år 1650 hade Göteborg cirka 3000 invånare. Halva befolkningen var inte borgare, och kvinnor hade inte politiska rättigheter. Undantaget var änkor som blev myndiga.

     

    Bakgrunden till Göteborgs tillblivelse är alltså farhågan att Sverige skulle bli attackerat västerifrån. Men att Göteborg ofta skulle ha blivit anfallet är en överdrift. Man blev inte förvånad över danskarnas invasioner och Sverige erövrade senare Bohuslän och Halland från Danmark vilket gjorde Göteborgs läge mindre utsatt. Göteborg blev en militärt mindre utsatt stad än vad upphovsmännen hade tänkt sig när de grundade den. Danskarna hann aldrig bränna ner staden men göteborgarna råkade själva bränna ner den vid olika tillfällen, oftast på grund av mänskligt slarv än som följd av en konflikt.

    2. Handelsstad



    Göteborg växer snabbt i slutet av 1600-talet med kraftigt ökad exporttakt. 1700-talet blev en expansions- och konsolideringsperiod där fartyg utgick från Göteborg med framför allt trä, järn och sill som exportvaror. Nu tillkom palatsliknande hus i stadsmiljön där välbärgade personer slog sig ner i de centrala delarna. Många bränder härjade staden under 1700-talet som gång på gång tvingade befolkningen att åter bygga upp sin stad. Först under 1800-talet blev Göteborg den stenstad som vi känner den idag.

     

    Ostindiska kompaniet hette företaget som skulle föra Sverige ut i världen och världen in till Sverige. Det svenska företaget grundades år 1731 och deras lokaler står fortfarande kvar på Norra Hamngatan. Huset byggdes 1750 och används idag av Göteborgs stadsmuseum. Ostindiska kompaniet förde via sina seglatser in kolonialvaror i Sverige och drog in landet i den konsumtionsrevolution som inleddes i Västeuropa under 1600-talet. I och med handeln och den ekonomiska globaliseringsprocess som pågick, ökade mängden och variationen av varor som konsumerades av växande delar av befolkningen. Trots att det främst var eliten som kunde njuta av kaffe, te, choklad, kakor, bakverk, citrusfrukter, portvin och arrak etc., så började fler människor nu komma i kontakt med dessa varor när de importerades och i många fall smugglades in till Sverige. Tittar man lite längre fram så konsumerade svenskarna cirka 1 kg socker per person och från årsskiftet 1800 till 30 år senare hade den siffran fördubblats.


    Regeln var att alla varor hade importförbud från offentligt håll då man ville skydda den svenska produktionen. I enlighet med merkantilismens principer ville man begränsa lyxkonsumtionen som ansågs fördärvlig. Göteborgs stad hade ett otroligt reglerat system med ett mindre lyckat angiverisystem där man skulle tala om ifall man misstänkte att någon smugglade in varor illegalt i staden. Ett axplock av förbjudna saker från denna tid var: termometer, glasögon, kompass, klockor, timglas, leksak, musikinstrument, metspön, tapet, mango, syltad ingefära, alla hattar, alla handskar utom vita, mängder av textila material. Dessa förbud fanns kvar fram till mitten av 1800-talet.


    Andra varor som fördes in i landet via Göteborg under 1700-talet från exempelvis Kina var porslin, råsilke, siden, rotting, lackarbete, ris, punsch etc. Svenska Ostindiska kompaniet, vars skepp ofta kom med de här varorna, genomförde 132 resor mellan åren 1732 och 1804. Resorna tog runt 18 månader vardera.


    Företaget och således göteborgarskonsumenterna hade även en stor del i ett gynnande av kolonialismen och slavhandel. Handelskolonier och så småningom utveckling av slavbaserade plantageekonomier ledde till lägre priser på kolonialvaror i Europa, vilket i sin tur ökade konsumtionen. Sverige erhöll även ön Saint-Barthélemy från Frankrike år 1784, vilket fungerade som en koloni och handelsstation för slavar. Fransmännen fick lagra varor i Göteborg vilket bland annat gjorde att Sverige fick ön som ”tack”.

    På ön fanns cirka 400 slavar.

     

    Den svenska stormakten föll under 1700-talet och en ökad koncentration skedde på handel och sjöfart. Det fanns en västsvensk kapare som hette Lars ”Lasse i Gatan” Gathenhielm, som var en legal sjörövare och ägnade sig åt att kapa utländska handelsfartyg åt den svenska kronan under ledning av Karl XII. Hans hus står kvar idag vid Stigbergstorget i Göteborg.

     

    De mänskliga levnadsförhållandena i Göteborg under 1700-talet beskrivs inte som trevliga för gemene man. År 1750 bodde drygt 10 400 människor i Göteborg och trots att en del levde i gränslös lyx i innerstan levde den stora massan fattigt. År 1787 på Gustav III:s tid fanns det beskrivet hur kvinnorna tvättade kläder i kanalerna samtidigt som folk slängde avfall i samma kanaler. Det smutsiga vattnet spred sjukdomar och förmoderna städer var överhuvudtaget väldigt osunda platser. Trångboddheten ledde till högre dödlighet i städerna än på landsbygden då sjukdomar spred sig lättare där. Just år 1787 blev det lite bättre i Göteborg då en vattenledning invigdes från Kallebäcks källa in till staden vilket ledde till en viss förbättring.

    3. Industristad



    År 1800 bodde cirka 12 500 personer i Göteborg. Redan innan den förindustriella tiden och även därefter har Göteborg alltid varit en invandrarstad. Holländare byggde staden och tyskar och britter har också haft en nära relation till Sverige och Göteborg genom historien. Marstrand hade en speciell status som frihamn, vilket innebar att den var öppen för alla nationaliteter och religioner. Där fanns tullfrihet, näringsfrihet och religionsfrihet vilket lockade många judiska familjer att via Marstrand slå sig ner i Göteborg. Sveriges relation till judar har som på många andra ställen inte varit oproblematisk. Från medeltiden har judar på olika sätt trakasserats och i omgångar förföljts i Europa. Det fanns under 1700- och 1800-talen i Sverige särskilda regler för var judar fick bo, vilka de fick gifta sig med, hur de fick leva och hur de kunde sysselsätta sig. Så sent som år 1863 tillät man så kallade ”blandäktenskap” då mosaiska trosbekännare fick ingå äktenskap med kristna. Göteborg kännetecknas av en kulturell uppryckning under 1800-talet då en betydande kulturstad växte fram med mycket privata donationspengar, inte sällan från judiska affärsidkare och näringsmän.

     

    Göteborgs industrier växte på allvar fram under 1800-talet och grunden lades under urbaniseringen när människor i hög utsträckning flyttade från landsbygden till städerna. Under tidigt 1800-tal etablerades de första fabrikerna i utkanten av Göteborg och den produktion som kännetecknade det tidiga Industrigöteborg var livsmedel, socker, tobak, bryggerier, raffinaderier och textilindustrin. Men mycket av Göteborgs industriella framgångar kommer tack vare dess omland. Det är från trakterna runtomkring, i norr-, öst- och söderifrån som man hämtade både råvaror och arbetskraft. Skog i Alingsås, Dalsland och Värmland avverkades och virket togs om hand av de många bruk som fanns i trakterna och transporterades till Göteborg för byggnation och/eller export. Järn togs från Bergslagen, sten och fisk från Bohuslän, spannmål från Västergötland etc.


    Under perioden 1850-1950 försågs staden med säsongsarbetande snickare, inte sällan från Ale härad. De var kända för sina goda kunskaper och kom att bygga framför allt trähus i Göteborg. Precis som säsongsarbetare förekommer idag var det även en vanlig företeelse i industrialiseringens Göteborg. Innan tiden med fasta anställningar och trygghet på arbetsmarknaden fanns en hög rörlighet i Göteborg arbetsliv.


    Fattigdomen i Göteborg var enormt utbredd med segregation, låga löner, trångboddhet, smutsiga miljöer, matbrist och en ohämmad alkoholkonsumtion som följd. Då stadens rika levde i överdådig lyx, lokaliserade vid hamnkanalerna, så förlades de fattiga i områdena Haga, Majorna, Masthugget, Stampen, Otterhällorna och Kvarnberget. "Under det rika Göteborg fanns en ocean av elände", skrev landshövdingen Per Nyström (1978).


    Göteborg var först i landet med en allmän fattigvård som inrättades 1799 efter beslut i dåvarande stadsfullmäktige, som vid tiden hette Allmänna rådstugan. En tidig åtgärd mot fattigdomen i Göteborg var att sätta fattiga i arbete mot en liten ersättning. Som så mycket annat i Göteborg på den tiden var delar av fattigvården finansierad av donationer och många förmögna göteborgare hjälpte till att bygga upp fattigvårdssystemet.


    Under 1800-talets första decennier sysselsatte Göteborgs fattigvård mellan 400-1000 personer med antingen hemarbete eller arbetsinrättning. Seklet inleddes med en idé om att förse fattiga med arbete och att de skulle bidra till den gemensamma samhällsutvecklingen. Detta vände till en mentalitet i slutet av seklet där de fattiga skulle låsas in och hållas borta från samhället. Vid sekelskiftet 1900 uppgick antalet fattiga människor som tillbringade sina liv på anstalt till cirka 3000 i Göteborg.

     

    Ett annat viktigt skeende i Göteborgs historia i takt med att staden höll på att industrialiseras var den allt växande emigrationen. En fjärdedel av Sveriges befolkning lämnade landet från mitten av 1800-talet fram till ett par årtionden in på 1900-talet och många reste ut via Göteborgs hamn. Emigrationen påverkade förstås människorna, både de som lämnade och de som stannade kvar.


    En vanlig missuppfattning är emellertid att flertalet som emigrerade gjorde det på grund av svält och fattigdom. Visserligen drabbades Sverige hårt av missväxter under 1860-talet som ledde till att människor fick kämpa för sin överlevnad. Men för att en hel världsdel kunde lämna ifrån sig så mycket folk som Europa gjorde, så var de områdena tvungna att ha moderniserats. Man behövde ha fått till stånd en utveckling i landet och i jordbruket, så att allt färre kunde försörja allt fler. Man var tvungen att ha en infrastruktur och kunskapsnivå så att folk fysiskt och psykiskt kunde ta sig någon annanstans. Därför emigrerade många, för att det var möjligt. Inte för att de hade det dåligt, utan för att de ville få det bättre. En viktig ingrediens var även att utvandrare som for till USA erbjöds gratis mark om de bosatte sig i det glesbefolkade amerikanska inlandet.

     

    I takt med industrialismens framväxt och en koncentration av arbetare på en och samma plats, inne i staden, inleddes så sakteligen organiserade rörelser med krav på bättre villkor. Arbetarrörelsen växte i slutet av 1800-talet, i Sverige som stort samt i Göteborg som under denna tid dominerades av liberala tankar och makthavare.


    Innan de politiska partiernas födelse, kanaliserades åsikter via den tryckta pressen. Tidningarna, med sina olika politiska hemvister, fyllde det vakuum som fanns där redaktörer genom sina sålda lösnummer kunde föra opinion och göra politik till var mans angelägenhet. Tidigt var det liberal press som dominerade Göteborg. Konservativa krafter (inte sällan ekonomiskt uppbackade av regeringen) försökte sig på tidningar som skulle verka som motvikt, vilket också följdes av socialistiska och socialdemokratiska tidningar framåt slutet av 1800-talet. Ett urval av de tidningar som fanns var Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1832) som var liberal, Göteborgs-Posten (1858) som också var liberal och finns kvar än idag, Folkets Röst (1887) som var socialdemokratiskt samt Göteborgs Aftonblad (1888) som var konservativ och antisemitisk. I den sistnämnda fick alla möjliga minoriteter (kvinnor, judar och arbetare) stå i skottgluggen.

     

    Staden växte enormt i slutet av 1800-talet. Industrierna krävde mer arbetskraft och bostadsbyggandet ökade i ett rasande tempo. Göteborg fördubblade sin befolkning då man nådde 100 000 invånare kring år 1890 och 20 år senare hade man fördubblat den ytterligare till 200 000. Den ökande befolkningen och det intensiva bostadsbyggandet gav upphov till nya stadsdelar och staden utökade sitt territorium.

     

    Industrin fick ett kraftigt uppsving på 1890-talet och 1910-talet med nya kraftkällor, dieselmotorer och elektricitet som inte hade lika mycket buller och utsläpp. Det byggdes nya och större anläggningar och man gick från verkstäder till stora fabriker. Varven växte fram och på 1910-talet blev verkstadsindustrin den ekonomiskt dominanta. Det var vid denna tid som företag vi känner idag började etablera sig. SKF blev världsledande på kullager med fabriker i Gamlestaden och likaså Volvos fabriker på Hisingen.

     

    Antalet fabriksarbetare år 1900 uppgick till 9 598 stycken, varav 41 procent var kvinnor. 1910 var antalet fabriksarbetare 13 682 stycken, varav 35 procent var kvinnor. Urbaniseringen som inletts flera decennier tidigare hade främst fått kvinnor att flytta in till städerna vilket gjorde att Göteborg dominerades av kvinnor runt sekelskiftet som också blev en naturlig arbetskraft i fabrikerna, trots att de tjänade långt under sina manliga kollegor. Många arbetande kvinnor var även unga och ogifta och en typisk industriarbetare i Göteborg i början av 1900-talet hade varit en 20-årig tjej.

    5. Epilog



    Ur denna historia om Göteborgs framväxt ska världen tillslut bereda plats för ett antal kvinnor som kring sekelskiftet beslutade att organisera sig. De hade tröttnat på den manliga dominansen i det offentliga och privata livet och att mannen, från så länge man har vetat, haft makten över kvinnor. Kvinnan betraktades som det andra könet med begränsade rättigheter, oförmögen att ha inneha höga ämbeten, utan politisk rösträtt och under direkt förmyndarskap av sin man inom äktenskapet. Listan kan göras lång. Och någon som tröttnade på det rådande tillståndet var Frigga Carlberg och hennes medsystrar, som var fast beslutna att ändra maktordningen och skriva en ny historia.

    6. Litteraturförteckning

     

    Ahlberger, Christer, Den glömda kyrkan. Om herrnhutismen i Skandinavien. Artos, 2016.


    Andreasson, Kajsa & Pia Svensson, 2018: Demographics and social topography at Nya lödöse Cemetery. I: International Journal of Historical Archaeology Juni 2018, vol 22


    Attman Arthur, Donationernas stad. I Svenska turistföreningens årsskrift. 1978.


    Andersson, B., Fritz, M., & Olsson, K. (1996). Göteborgs historia : Näringsliv och samhällsutveckling. 1 Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820.


    Andersson, B., Fritz, M., & Olsson, K. (1996). Göteborgs historia : Näringsliv och samhällsutveckling. 2 Från handelsstad till industristad 1820-1920.


    Andersson, B., Fritz, M., & Olsson, K. (1996). Göteborgs historia : Näringsliv och samhällsutveckling. 3 Från industristad till tjänstestad 1920-1995.


    Brygger, Karin, Visst kan man dansa efter Auschwitz. Fragment ur Göteborgs judiska historia. Göteborg, 2018.


    Christensen Jan, Rikedom förpliktigar. Kulturdonationernas Göteborg 1850–1920. Göteborg 2020.


    Daun, Johannes, Göteborg som industristad. I Småindustri. Hundra år i Göteborg.


    Fritz Martin, Näringsliv och samhällsutveckling. I Göteborgsutställningen 1923. Hågkomster och framtidsspår. 2006.

    Göteborgs stadskärna. I Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg. Ett program för bevarande, del I. Göteborgs stadsbyggnadskontor, Göteborgs fastighetskontor, Göteborgs stads kulturförvaltning, Göteborgs stadsmuseum. Göteborg 1999.


    Hjertman, Martina; Sari Nauman, Maria Vretemark, Gwilym Williams & Anders Kjellin, 2018: The social impact of war: Agency and everyday life in the borderlands during the early 17th century. I: International Journal of Historical Archaeology June 2018, vol 22.


    Kjellberg S T, Svenska ostindiska compagnierna 1731–1831. Malmö 1974.


    Ljungmark L, Utvandringen från Haga 1883–1950.

    Lorensberg och Vasastaden. I Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg. Ett program för bevarande, del I. Göteborgs stadsbyggnadskontor, Göteborgs fastighetskontor, Göteborgs stads kulturförvaltning, Göteborgs stadsmuseum. Göteborg 1999.


    Lundqvist, Pia (2013). ”Förbjudna tyger – textilsmuggling till Sverige under 1700- och 1800-talen”, i Dolda innovationer. Textila produkter och ny teknik under 1800-talet. Nyberg, K. & Lundqvist, P. (red.) Kulturhistoriska Bokförlaget: Stockholm.


    Lundqvist, Pia (2010). ”Handel och lurendrejeri i det sena 1700-talets Göteborg”, i 1700-talets Göteborg, utgiven av Göteborgs Stadsmuseum.


    Lönnroth Johan, Albin Ström och det frihetliga spåret i svensk arbetarrörelse. Göteborg 2016.


    Magnusson Thomas, Det militära proletariatet. Studier kring den värvade armén, arbetsmarknadens kommersialisering och urbaniseringen i frihetstidens västsvenska samhälle, 2005.


    Müller, Leos (2018). Sveriges första globala århundrade: en 1700-talshistoria. Första upplagan Stockholm: Dialogos.


    Nyström Per, Göteborg – en borgerlig arbetarstad. I Svenska turistföreningens årsskrift. 1978.


    Nyström Per, Göteborg – porten mot väster, ett led i stormaktstidens politik. Göteborg, Centrum för byggnadskultur i västra Sverige, 1978


    Persson, Lennart K. Den hårda kampen. fotboll i Sverige, särskilt Göteborg, före första världskriget. Lindome, 2011.


    Pettersson, Å, Teaterliv i Göteborg, 1992.


    Rönnbäck, Klas (2010). Från Saint Domingue till Göteborg – Kolonialvaror och konsumtion i 1700-talets Sverige.”, i 1700-talets Göteborg, utgiven av Göteborgs Stadsmuseum.


    Sjöberg, M, ”Göteborgs kvinnliga ansikten”, Hundrade och en Göteborgskvinnor, Landsarkivet i Göteborg, 2018.


    Skarin Frykman B, Arbetarkultur – Göteborg 1890. Göteborg 1990.


    Söderpalm K, Borgerligt hushåll, ur: För 100 år sedan. Skildringar från Göteborgs 1880-tal, i: Göteborgs Historiska Museums årsbok 1984.

    Tack till Erik Hallberg, Pia Lundqvist, Jan Christensen, Johannes Daun, Andrine Nilsen, Martin Linde och Lennart K Persson för föreläsningar under kursen Göteborg genom tiderna vid Göteborgs universitet våren 2021.