Den svenska rösträttens och demokratins utveckling
1858
Efter domslut kan en ogift kvinna över 25 år bli myndig. Gifter hon sig blir hon åter omyndig.
1851
Fredrika ”Frigga” Carlberg föds i Falkenberg
1862
Kvinnor (ogifta kvinnor och änkor) och män får rösträtt till kommunval, baserat på inkomst
1872
Gifta kvinnor, som vid tiden är omyndiga, får bestämma över sin ekonomi.
1873
Föreningen för gift kvinnas äganderätt bildas - går senare upp i Fredrika Bremer förbundet, 1895.
1866
Ståndsriksdagen (adel, präster, borgare och bönder) avskaffas och tvåkammarriksdagen införs. Endast 6 procent av befolkningen får rösta, vilket motsvarar 20 procent av alla män.
(Tvåkammarriksdagen existerar fram till 1971.)
1890
Sveriges Allmänna Rösträttsförbund bildas. De arbetar främst för mäns politiska rösträtt men förbundet är öppet för alla. Drivande inom förbundet är liberaler.
1884
Myndighetsåldern för kvinnor sänks från 25 år till 21 år. Beslutet gäller enbart ogifta kvinnor.
1902
Över 120 000 personer strejkar för allmän och lika rösträtt till riksdagens två kamrar.
1902
Första FKPR (Föreningen för kvinnans politiska rösträtt) bildas i Stockholm, tätt följt av Göteborg.
1903
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) bildas som en paraplyorganisation för alla lokala FKPR. Föreningen samlar medlemmar från både höger och vänster.
1905
Frågan om kvinnors rösträtt skjuts på framtiden av regeringen Staaff i väntan på att männens rösträttsfråga är löst.
1909
Nästan alla män får rösträtt. Riksdagen beslutar om allmän rösträtt för män över 24 år som betalar skatt, har gjort värnplikt och inte varit omhändertagen av fattigvård eller suttit i fängelse. De får dock bara rösta till andra kammaren.
1909
Kvinnor blir valbara till kommunala nämnder.
1912
Tidskriften Rösträtt för kvinnor startas av LKPR.
(Den upphör 1919 när kvinnlig rösträtt införs.)
1911
Första riksdagsvalet med allmän rösträtt för (nästan alla) män hålls.
1912
Carl Fredrik Reuterskiöld lägger fram en utredning om kvinnorösträtt, familjebildning, nativieter och maktbalans mellan könen. Den kommer fram till att det inte finns några principiella skäl varken för eller emot kvinnors rösträtt.
1912
Karl Staafs regering lägger fram den allra första propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet till riksdagen. Den röstas ner i första kammaren. Rösträttspionjären Signe Bergman berättade att vissa riksdagsmän inte kunde gå med på kvinnlig rösträtt på grund av kvinnornas stora hattnålar, som sades vara ”livsfarliga” för de som passerade dem. Samt att de stora hattarna skymde sikten i kristallsalongen.
Bondetåget och borggårdskrisen: Statsminister Karl Staaff för en försvarspolitik som ogillas av både kungen och en stor del av befolkningen. 30 000 människor demonstrerar mot regeringens politik och kungen stöder dem i det så kallade borggårdstalet. Att kungen lägger sig i politiken anses som nederlag för parlamentarismen. Karl Staaff avgår som statsminister.
1914
Konstitutionsutskottet (KU) tar ställning för kvinnlig rösträtt, liksom andra kammaren. Första kammaren fäller avgörandet och säger nej.
1917
En rad demonstrationer och kravaller utbryter i Göteborg i maj 1917. Detta får namnet Brödupproret och inträffar som en reaktion på den svält som rådde i Sverige i skuggan av första världskriget.
1917
Kungen lovar statsminister Nils Edén att inte lägga sig i regeringens politik. Kungen förlorar i praktiken sin politiska makt vilket leder till en ökad demokratisering i Sverige.
1919
Svenska kvinnor får rösträtt från 23 års ålder och blir valbara. Som sista land i Norden kan nu kvinnor i Sverige delta i rikspolitiken. Gifta kvinnor blir även myndiga genom en ny äktenskapslag. Första gången de kan nyttja detta i ett val blir två år senare.
1921
Kvinnor kan för första gången i Sverige äntligen gå till valurnorna och rösta till första och andra kammaren i riksdagen.
”Ingen festlighet kunde på ett vackrare sätt ha uttryckt det som låg i luften, som för några gjorde stegen spänstigare.” /Ellen Key, om första gången kvinnor fick rösta i allmänna val.
54 procent av befolkningen har nu rösträtt.
1922
De fem första kvinnliga ledamöterna tar plats i riksdagen: Elisabeth Tamm, Nelly Thüring, Bertha Wellin, Kerstin Hesselgren och Agda Östlund. Klicka här för att se en dokumentär om dem.
1937
Nu kan även de som sitter i fängelse rösta. 62 procent av befolkningen har nu rösträtt.
1945
Andra världskriget (1939-1945) tar slut.
Nu får även personer som gått i konkurs och som får socialbidrag rösträtt. Rösträttsåldern sänks samtidigt till 21 år. 68 procent av befolkningen har nu rösträtt.
1965
Nu sänks rösträttåldern till 20 år i Sverige.
1968
Svenska medborgare som bosatt sig utomlands får rösträtt till riksdagen.
1969
Nu får även 19-åringar rösta i Sverige.
1971
Enkammarriksdagen införs. Från och med nu kan medborgarna vid ett och samma val bestämma riksdagens sammansättning.
1971
Särbeskattning införs i Sverige. Innan hade äkta makar beskattats gemensamt. Det innebar att den som tjänade minst i äktenskapet beskattades lika mycket som den som tjänade mest, vilket innebar att det ibland inte lönade sig att arbeta för den som hade sämre inkomst, oftast kvinnan i familjen. Reformen har kallats ”den största jämställdhetsreformen under ett halvt sekel".
1985
Andelen kvinnliga ledamöter i riksdagen överstiger för första gången 30 procent av ledamöterna.
1989
Begreppet "omyndig" försvinner ur lagstiftningen. Tidigare har en domstol kunnat besluta att en person som uppnåtts myndighetsåldern ska förklaras omyndig. Därmed får alla medborgare över 18 år rösträtt.
1976
Utländska medborgare som är bosatta i Sverige får kommunal rösträtt.
1975
Riksdagen beslutar att rösträttsåldern ska sänkas från 19 till 18 år. 72% av befolkningen har nu rösträtt.
1994
40 procent av de invalda riksdagsledamöterna i valet är kvinnor.
2018
46 procent av de invalda riksdagsledamöterna i valet är kvinnor.
2021
Den svenska demokratin och kvinnlig rösträtt firar 100-årsjubileum.
Källa: Kvinnsam, Sveriges Riksdag och Hallands Nyheter