Mikaela Alburg


PRODUCENT OCH MANUSFÖRFATTARE

När Mikaela Alburg tog de första stegen till det som skulle bli Musikalen om Frigga, visste hon väldigt lite om de kvinnor som utgjorde göteborgsdelen av kvinnorörelsen. Efter många timmar av research och skrivande, insåg hon vilken glödande kvinnokamp som trampat fram marken som blivit våra vägar och vad kvinnorna ville göra när de väl hade fått rösträtt. Här berättar hon om hur allt började.


Mikaela Alburg. Foto: Josefine Rapp

"Rösträtten var inte målet"

Text: Jonathan Borg - 17 juni, 2020

– Idén till musikalen kom runt julen 2017 när det gick ett program på tv om rösträttskvinnor, säger Mikaela. Jag blev helt tagen. När Frigga dök upp så lade jag på minnet att hon var från Göteborg och hon verkade vara en spännande person. Detta gnagde i mig länge och när jag en dag berättade för Kajsa (kompositören) om Frigga så kom vi på idén att göra en musikal om rösträttskampen i Göteborg.



Mikaela är medlem i Septemberteatern, frigruppen som tog initiativet till Musikalen om Frigga.  De kontaktade fler fria teater- och scenkonstgruppen som bjöds in i projektet och föreställningen görs nu i samarbete med Typ Vuxen, Skapet Scenkonst och Altitudteatern.



Hur kom det sig att just Frigga fick en huvudroll?

– Vi vill berätta om rösträttskampen i Göteborg. Frigga hade en ledande roll i rösträttsrörelsen. Hon skrev dramatik, drev barnhem och gjorde helt otroliga saker, därför blev hon vår huvudperson. Jag är ju inte från Göteborg, utan från Växjö, men har bott i Göteborg i många år och jag hade aldrig hört talas om Frigga Carlberg innan jag började med det här projektet. Det enda jag visste var att det fanns en gata som hette Friggagatan. 



Frigga Carlberg blev mycket uppmärksammad då hon som privatperson bjöd in den brittiska suffragetten Sylvia Pankhurst att tala i Göteborg i oktober 1913. Detta var högst kontroversiellt då flera andra rösträttskvinnor tyckte att Frigga gick för långt. De såg med skepsis på suffragettrörelsen i Storbritannien och deras våldsmetoder. Talet bevakades av polis när det hölls i Göteborg och dokumenterades av en stenograf, så att polisen kunde försäkra sig om att Pankhurst inte skulle uppvigla den svenska rösträttsrörelsen.



– Idén som de slogs för var att människor i grund och botten skulle ha lika rättigheter och behandlas jämställt. De slogs för rösträtten för att kunna vara med och påverka politiska beslut. Kvinnornas engagemang i rösträttskampen började med att de reagerade på ett ett orättvist samhälle och ville hjälpa människor i nöd. Det började helt enkelt med ett medborgaransvar för att sedan kräva medborgarrätt.



Hur går det att se kopplingar till det som händer idag med vad som hände för 100 år sedan?

– Det som hände för 100 år sedan har ju format hur samhället ser ut idag och vi måste förstå vad som hände då för att kunna förstå hur det ser ut idag. Att kämpa för att få sin röst hörd, gör människor idag precis som Frigga och hennes vänner gjorde då.

– För rösträttskvinnorna var inte rösträtten det slutgiltiga målet. De ville ha rösträtt för att kunna påverka samhället och ge utsatta, kvinnor och barn ett bättre liv.

Varför blev det en musikal?

– Vi älskar musikal! Vem gör inte det? Det är både dans, sång och teater. Jag har alltid varit fascinerad av musikalformen då den kombinerar olika konstgrepp för att berätta en gemensam historia. Vi har ju valt en allvarlig och tung berättelse, men det finns också en stor glädje i den.



Vilka är dina favoritmusikaler?

Kristina från Duvemåla och Cabaret.



Vad ser du mest fram emot under arbetet med Musikalen om Frigga?

– Att lära mig mer om alla de här kvinnorna! Upptäcka, hitta och läsa på om det här. Att få berätta den här berättelsen på en stor och pampig scen. Att få berätta det jag har varit så inne i under väldigt lång tid för publiken. Självklart också att få samarbeta mellan alla frigrupper och jobba konstnärligt ihop.

Mikaela Alburg. Foto: Louise Thörner


Vilken händelse eller person, från tiden då musikalen utspelar sig, har berört dig mest?

– Jag har blivit väldigt berörd av de många kvinnor som blev ensamma med sina barn. Skammen att vara ensamstående mamma och den sociala och ekonomiska utsattheten var mycket svår, det har berört mig mest. Men även Friggas arbete med Myrorna och barnhemmen.

– Men också om jag hade levt vid den här tiden: Hade jag gift mig skulle jag ha blivit omyndig. Att inte få sin röst hörd måste ha varit så oerhört frustrerande. Jag har ändå en röst idag, den tanken blir jag rörd av.



Vad är det bästa med Göteborg?

– Det ligger nära havet och det är lagom stort. Jag upplever Göteborg som en varm, ödmjuk och inbjudande stad.

– Jag älskar att det finns så otroligt många frigrupper som skapar fantastisk konst. Men också alla mysiga caféer.