Kajsa Lindvall
KOMPOSITÖR
Kajsa Lindvall är musiker, körsångare och jobbar som musiklärare på ett estetiskt program på gymnasiet.
Hon har sin bas i Septemberteatern, en av de frigrupper som arrangerar Musikalen om Frigga. Kajsa är kompositör till musikalen, vars soundtrack genomsyras av kamplust, att kämpa för någonting bättre.
"Publiken ska känna att man är på väg"
Text: Jonathan Borg - 8 mars, 2021
Varför blev du kompositör till den här musikalen?
– För några år sedan promenerade jag och Mikaela genom Haga och Vasa i Göteborg och började prata om kvinnohistoria. Hon berättade om en manusidé hon hade som ledde till att vi började prata lite löst om att vi ville göra en musikal på temat. Vi blev så ivriga att vi gick raka vägen till Riksarkivet vid Götaplatsen. Där sökte vi i databaser och hittade flera namn på historiska kvinnor. Idén fick vila ett tag och något halvår senare pratade vi om det här igen och konstaterade: ”Det här ska vi göra!”.
Vilken känsla vill du förmedla i musiken?
– Jag vill att publiken ska känna att man är på väg. Nästan alla låtar i musikalen har en grund med en pumpande bas som symboliserar just framåtrörelse. Genom alla generationer har människor alltid kämpat för sin sak på väg mot någonting bättre. Det här vill jag lyfta med musiken. Musikalen utspelar sig under en lång period, från startandet av FKPR (1902) till rösträttens införande (1921). Då vill jag att musiken ska berätta att man är på väg och rör sig framåt, både då och nu, men man vet inte till vad. Den första låten heter Min Röst och är ett bra exempel på just detta.
– Sedan vill jag få med stora musikalnummer i föreställningen för det tycker jag är häftigt. Jag gillar stora känslor och musikalformen är tacksam på det sättet.
Hur går skaparprocessen till?
– Det börjar med att jag sitter vid pianot och spelar in små improviserade slingor med min telefon. Jag spelar några ackord på pianot, spelar in det på telefonen, lyssnar och tänker: ”Var nånting bra här?”. Då tar jag med det till nästa inspelning och pusslar ihop alla bra bitar.
– Jag tar fram alla melodier och sedan har jag en idé om var i musikalen en viss låt kan placeras och vad den ska handla om. Majoriteten av texterna är skrivna av Louise Thörner och Ida-Maria Brunt som också är med i musikalen.
Vad är det roligaste med att arbeta med musikalen?
– Det absolut roligaste var att träffa alla i ensemblen på repetitionerna i höstas och se skådespelarna som sjöng låtarna och gav liv till den musik jag har skapat. Vi har ju en Rudolf Kjellén-ensemble som ska vara väldigt hotfull och det var roligt att se dem ”in action”. Att jobba ihop ser jag verkligen fram emot efter coronapandemin.
Vilken är den svåraste utmaningen?
– Att plötsligt få idétorka: ”Tänk om jag inte kommer på någonting?”, ”Tänk om det inte kommer någon inspiration?”. Jag får prestationsångest och dras med personliga tvivel. Jag vill också att det ska bli bra när jag träffar musikerna som jag ska spela med under föreställningarna. Alla vill ju att den här ”produkten” ska bli så bra som möjligt och jag vill att musikerna ska känna att de också vill berätta den här historien av eget personligt intresse, att min musik även funkar för dem.
– Det här är min första musikal som jag skrivit musik till och jag tror väl alltid man har tvivel som kompositör. Jag försöker ofta tänka: ”Vad hade karaktärerna i musikalen sagt?”. Jag hoppas att de hade varit stolta över det vi gör.
Vad tycker du är mest intressant med tidsepoken för rösträttsrörelsen?
– Jag tycker det är intressant att de kvinnor vi porträtterar kämpade i motvind under så många år. Det är så inspirerande att de inte gav upp utan fortsatte kämpa. Likt dem så kämpar även vi med att få till vår premiär trots coronapandemin. Om de orkade kämpa så länge så kan vi hålla ut lite till.
– Sedan tycker jag så himla mycket om kläderna från förra sekelskiftet. De är ashäftiga och pampiga!
Varför ska man komma och se Musikalen om Frigga?
– För att man kommer få uppleva en helt otrolig historia som alla behöver känna till. Man kommer få se fantastiska skådespelar- och sånginsatser på en av de pampigaste scenerna i Göteborg. Det kommer bli en stor upplevelse.
Vad var speciellt med musiken för hundra år sedan?
– Grammofon var något nytt och spännande som kom att dominera sättet människor lyssnade på musik. Grammofonen uppfanns i slutet av 1800-talet och utvecklades och började öka i produktion under 1900-1910-tal. År 1925 började Sveriges Radio sända. I Sverige var det vid denna tid var populärt med revymusik så som Karl Gerhard och Ernst Rolf. Även jazz var en populär genre under 1920-talet. Jag har influerats lite av jazzgenren när jag komponerat och föreställt mig hur sångerna skulle låtit om de spelats upp på en grammofon.
Under de senaste 100-200 åren av Göteborgs historia har stora delar av sociala allmänna institutioner och verksamheter uppkommit på privata initiativ, genom donationer. Kulturlivet är inget undantag utan högskolor, bibliotek, museer, teatrar och musikliv har i stor utsträckning varit beroende av mecenater. Mer om det kan man läsa i Jan Christensens bok Rikedom förpliktigar. Kulturdonationernas Göteborg 1850–1920.
I Göteborg fick musiklivet en blomstring från mitten av 1800-talet då det satsades mycket på att ge allmänheten tillgång till musik. Kända kompositörer såsom Josef Czapek och Bedřich Smetana knöts till staden och det gjordes flera försök att skapa orkesterföreningar. Det skulle dröja till 1905 innan en sådan på riktigt kom på plats: Göteborgs Orkesterförening (Idag Göteborgs Symfoniker). Bakgrunden till detta var donationer från mecenater samt politikers och näringslivspersoners engagemang. Samma år, 1905, invigdes även ett provisoriskt konserthus på Heden. Detta stod fram till 1928 innan det brann ner. För andra donationspengar lät man uppföra dagens konserthus som står uppe vid Götaplatsen och som invigdes 1935 (Attman Arthur, Donationernas stad. I Svenska turistföreningens årsskrift. 1978. s. 95).
